
Hängningarna på Sadnaya fängelset genomförs en eller två gånger i veckan, skriver Amnesty i rapporten. Måndagar och onsdagar, mitt i natten. De som ska hängas vet inte vad som väntar utan tror att de ska förflyttas till en annan anstalt, istället förs de till en källarcell där de misshandlas före hängningen. De har ögonbindel på sig under hela processen och vet inte att de ska dö förrän de känner snaran runt halsen.
En före detta domare som bevittnat hängningarna berättar för Amnesty International att vissa av fångarna inte dör, för att de inte väger tillräckligt. Då plockas de ner av en assistent till befälet som bryter nacken av dem.
Fångar som hållits i celler ovanför avrättningsplatsen vittnar om hur de lagt örat mot golvet och hört ljuden underifrån, ett slags gurglande kvävningsljud. Upp till 50 personer kunde hängas under en natt. Deras kroppar fördes bort på lastbilar för att dumpas i massgravar. Deras familjer underrättades inte.
Enligt Amnesty genomgår fångarna summariska rättegångar inför en militärtribunal. Överläggningarna kan ta en till två minuter och domarna baseras på erkännanden som tvingats fram under grym tortyr där fångar tvingas våldta varandra, och äta mat som kastats in i på cellgolv täckta av blod och var. Fångarna har inte tillgång till advokat, de flesta är så kallat försvunna, de hålls fängslade i hemlighet, avskurna från sina familjer.
Amnestys rapport bygger på direktintervjuer med 84 vittnen - bland dem 4 före detta fångvaktare vid Saydnaya, 31 före detta fångar, domare läkare advokater, internationella experter och 22 anhöriga.
Slutsatsen är att det pågår en utrotningskampanj mot dissidenter i Syrien - med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Sveriges Radio Cecilia Udeén, Kairo
Zache sa igår att man bara kan rädda någon som drunknar om man vet om att det händer. Men gör vi något nu, trots att vi vet?